62års Jubileumet

Caporales vs Crumping

Dagarna har minst sagt varit långa inför just denna dag. Vi har cochat och repeterat dagarna i ända inför 62 års jubileumet av Mänskliga rättigheter.

Yes, galet mycket jobb har det varit. Men vår fina teatergrupp har varit hur fina som helst med sin energi och entusiasm. På ett sätt fattar vi inte hur gruppen både orkar repa med oss in på småtimmarna, upp och peppa inför festivalen i olika tv program, jobba med militärerna samtidigt som de de också pluggar resterande timmar på dygnet. I snitt har de sovit i 4-5 timmar per natt, i tider då vi kännt oss helt slutkörda med våra 7-8 timmars sömn. Allt för att idag bjuda Cochabamba på det finaste jubileet!
Väldigt fint arrangerad festival. Under dagen passade flera på att dela ut flyers för andra evenemang. I motsatts till Sverige tar alla glatt emot, säger till och med tack och läser vad de får. Några lärarstudenter tog tillfället i akt att demonstrera när folkmassan var samlad, detta eftersom man med nya lagar och regler får arbeta som lärare utan att utbilda sig först. Under eventet presenterade sig en rad små teater och dansgrupper som alla var mycket expressiva och man märker tydligt av att det finns en levande clownkultur här. Kl 2 körde vi igång vår lilla show tillsammans med La Defensorias teatergrupp. Vi dansade den bolivianska folkdansen Caporales och freestylade sedan med de tekniker vi lärt ut under veckan. Men när sedan teatera skulle sätta igång började det ösregna. Dyngsura men glade avslutade vi kaosartat föreställningen med beatbox loopande och peppdans.
Militärerna verkar också ha jobbat hårt med sina teaterakter, hoppas armen fortsätter verka inom konsterna!
Vi fick i alla fall chans att köra beatbox loopen igen i finare väder och blev också manade att bjuda på dans Olledans. Himla fin kväll och tillråga på allt har vi nu fina Bolivianska certifikat!

Ollito: Lite stressad av publiken som ropade bailar! Bailar! så kastade jag mig in i någon sorts dans. I slutändan en heltigenom possitiv upplevelse av festivalen. Dance or die trying!
När jag inte är med Erik lär jag mig mycket mer spanska. Jag klarar mig lite bättre själv för varje dag. Nu är jag peppad på att fortsätta arbeta med de grupper vi träffat men utan att ha festivalen hängande över oss. Och så är jag helt inne på Le Heroinas de Cochabamba. Får se vad det blir.

Eriko: Attans vad tiden flyger iväg när man är ute och far. Antar att det är för att man öppnar sina sinnen så och inte riktigt hinner reflektera. Vi har det himla fint i alla fall. Nu är min kropp lite mer i fas med både klimat och höjd. Men det största provet på dagen är fortfarande att trötta 23:40 klampa upp de 4 våningarna upp till vår fina boning. En annorlunda sak jag lagt märke till är att alla jag pratar med verkar vara intresserade i antingen politik eller religon. Det dyker upp vid matborden eller vid det lokala juicemakeriet. Alla verkar liksom vara del av den pågående samhällsförändringen. Fint. Snart stänger fiket, så dags att avsluta. Tack och bock